just like a shadow

Jag är nog världens töntigaste när det gäller film och sorgliga avsnitt. Satt nyss och tittade på Greys Anatomy och jag började stört böla. Och när man ser alla serier där allting ser perfekt ut, alla mår bra och allt är underbart. Varför kan det inte vara lätt?

Avsnittet handlade just om att förlora en person. En människa som var älskad och hade precis funnit sin kärlek i livet. Han hade det svårt med sina föräldrar. Han hade varit sjuk en lång tid och hans föräldrar klarade inte av att se deras son så sjuk och att begrava sin son så han gav sig av hemifrån för att underlätta för hans föräldrar. Nyss hände en olycka just där jag bor. En 17årig pojke och hans kusin åkte bil och fick sladd. 17åriga Fredrik Erkek fick lämna jorden med stor sorg. Jag kan inte förstå. Varför är livet så orättvist? Det är inte acceptabelt att en människa på 17 år ska behöva lämna alla sina nära och kära så ung.

Jag kände inte honom. Han var en bekant. När jag var yngre så umgicks han med folk som jag umgicks med och ibland när han var med oss så höll han sig i bakgrunden, han var den där lilla tysta typen som inte ville vara ivägen. Sen på senaste har jag inte sett honom men han var en väldigt omtyckt person. Alla älskade honom och han var en person med ett väldigt bra hjärta. Brydde sig om alla.

Jag kan inte föreställa mig att leva utan mina föräldrar eller någon utav mina nära. Det finns inte i mitt huvud. Den dagen mina föräldrar dör då kommer en stor del av mig att försvinna. Att inte kunna ringa min mamma när jag behöver hjälp med någonting. Om något är fel. Det är för mig helt omöjligt.