23 mars
Jag saknar det så otroligt mycket.
Kärleken som fanns mellan oss kommer jag aldrig kunna beskriva eller uppleva igen. Jag har redan svårt för att verkligen släppa in någon på livet och verkligen försöka börja tycka om någon. Det känns bara fel. Känns inge spännande. Gnistan slår inte upp igen. Den har slocknat. Slocknat för en lång tid.
Att se kort på oss två gör ont. Jag saknar inte dig. Jag saknar det vi hade, för det var speciellt. Jag saknar att inte ha någon i mitt liv, som den platsen du hade. Jag vill känna den där känslan igen, jag vill att det ska pirra i magen så fort jag ser honom eller läser hans namn. Jag var verkligen kär i dig. Du är nog min första riktiga kärlek. Jag älskade allt som hade med dig att göra, precis allt!
Jag vill skriva ditt namn, men jag kan inte.
Jag känner mig inne i en deprimerad period nu. Jag är inte ensam men jag känner mig ensam. Otroligt ensam. Jag vill känna den där närheten, veta att han finns där. Han som bryr sig om mig, behandlar mig som om jag var den enda i världen. Kommer jag kunna älska igen?
Baby I try to love again but I know, but the first cut is the deepest, baby I know, the first cut is the deepest.. I want you by my side, I want you to dry the tears I cry..
