23 mars
Den perioden. Den tiden. Den gjorde ont. Tårar på tårar på tårar som aldrig tog slut. Ett knivhugg i mitt hjärta som än idag sitter kvar. Jag känner inte dig längre och kommer aldrig lära känna dig igen. Du är en helt annan person. Jag är en helt annan person. Vi lever två helt olika världar. Och saker och ting blir aldrig som det var.
Om man kunde spola tillbaka tiden, även om det bara var för en timme. Jag har så många minnen med dig. Så många kort. Jag tittar på korten och känner hur ögonen gråter. Please take me back, just for one day, one hour, one minute. Vi var som gjorda för varandra även om du aldrig kommer kunna se det. Alla tyckte att du och jag var det söta paret.
Alla tillfälligheter och möjligheter vi hade. Jag levde som i en saga, och jag ville aldrig vakna från det livet. Dagen kommer någon gång till oss alla och det är då allt falls apart och man står på ruta ett. Ensam.
Jag har släppt taget. Taget om dig. Det var länge sen. Men tankarna och minnerna kommer upp då och då. Dom slutar aldrig finnas där. Dom är som inristade i mitt hjärta och i vissa perioder kommer dom upp. Jag vill gå vidare fullt men jag vet inte om jag klarar det. Kan jag bara låta någon komma in mig på livet. Lära känna den jag är. Och stanna kvar där föralltid?
take me back , I would have given you all of my heart
